Under de sista minuterna i Stockholm passade jag på att besöka Pocketshop vid Sergels Torg. Denna bokaffär besökte jag nästan veckovis när jag var bosatt i huvudstaden, men numera blir det inte alltför ofta. Synd. Jag brukar alltid hitta något spännande att läsa där. Så även denna gång.
När jag bodde i Stockholm brukade jag köpa tidningen Situation Stockholm. Dels för att vinsten går till en god sak och dels för att jag gillar att läsa om olika människoöden. En favorit i den tidningen var en dagbok som en snubbe som heter Raine Gustafsson skrev. Han beskriver sitt liv som hemlös och om livet han har fått. Jag mailade honom en gång, och bad honom att släppa alla texter i en pocketform. Troligen har flera tusen andra oxå gjort det eftersom mina önskningar nu är uppfyllda. ”Hemlös” heter boken och är uppbyggd av olika hemlösa skribenter som har skrivit i Situation Stockholm. Däribland min favorit, Raine. ”Hemlös” är troligen den mest visa och mest känslofyllda bok jag någonsin läst. Dessa människor har levt livet och som alla vet är det oftast sanningen som gör ondast. Någonstans på bussfärden mellan Arboga och Karlskoga blev jag tårögd. Jag släkte läslampan för att inte de andra bussresenärerna skulle se mina alltmer röda ögon. Jag lutade huvudet mot fönstret och lyssnade på regnet som smattrade mot rutan. Bussen var trång, killen brevid luktade svett, men jag hade ändå tak över huvudet.
/Micke

